Andreas Schander, reporter på Linköping News.

Schander: Största politiska kollapsen i Linköpings historia – sviker tusentals barn

Inte en enda politiker i Linköping vet hur stort problemet är för idrottsföreningarna i stan. Inte en enda politiker vet hur många fler halltimmar som behövs. Eller hur många idrottshallar som behövs. Är inte det märkligt? Det skriver Andreas Schander i en krönika.

Krönika. Det är dags att ta fram den största sågen som finns i verktygslådan, för Linköpings politiker har genomfört det största sveket i Linköpings historia. Kanske är det till och med Sveriges största idrottspolitiska svek genom tiderna.

Att det är en brist på idrottshallar i Linköping är knappast någon dagsfärsk historia. Det vet politikerna också om. Jag har pratat med flera politiker som håller med om att det är ett stort misslyckande från alla möjliga kombinationer av styre i Linköping genom åren. Ingen enskild politiker eller enskilt parti kan själv lastas för misslyckandet. Alla kan däremot göras ansvariga. Vilket de också ska. Och de ”nya” politikerna kan inte prata bort ett dugg för drivet att lösa problemet är lika avlägset som Auckland på Nya Zeeland.

Ingen vet nämligen hur stort problemet är och det räcker inte med att bara säga att det är ett problem och att det är ett misslyckande. Man måste göra något åt saken. Bygg fler hallar. Ganska enkelt. Men så länge ingen har identifierat hur stort problemet är så går det bara tolka det på ett sätt – ingen har velat kavla upp ärmarna tillräckligt långt för att agera. Och problemet är så stort att det inte ens finns några armar kvar när allt är uppkavlat.

Tycker ni att jag är hård?
Ok, då tar vi lite fakta i stället.

Handbollsklubben RP avstår från att arrangera större cuper och ungdomstävlingar på grund av att det inte går att genomföra i den så kallade idrottsstaden Linköping.

Linköpings innebandyklubb avstår från att arrangera större tävlingar och ungdoms-SM under säsong på grund av att det är omöjligt att genomföra i idrottskommunen Linköping. Innebandyklubben arrangerar däremot en stor turnering, Floorball Games, som ligger efter säsongen.

Ok, men måste de arrangera stora tävlingar. Nä, okej. Låt gå. Då kan vi ta vardagen. Om man räknar ihop alla innebandyklubbar i kommunen, omkring 2 000 spelare, flest barn och ungdomar, så saknas det 268 timmar halltid i veckan. 268 timmar! Då är det bara en enda sport vi pratar om. Och för att komma ifatt detta krävs ytterligare elva fullstora hallar i kommunen. Då förstår alla problemet.

Vilken politiker vet detta?
Svar: Ingen.

Förrän nyligen. Det här är nämligen uppgifter som Linköpings kommun precis har begärt in. Men det intressanta är att det just nu också utreds en multiarena i närheten av Saab arena. Det är bra. Väldigt bra. Men inte tillräckligt bra. Det krävs elva planer och i nuläget utreds tre planer i Linköpings multiarena. Detta utreds dessutom innan man ens har en aning om föreningslivets behov. Ingen har ens brytt sig om att försöka förstå problemet mer än att bara säga att det är ett misstag och att det behövs hallar.

Men vi bygger nu, säger någon. Bra men tyvärr så är det ändå alldeles för dåligt. Det är ungefär som att ett fotbollslag har elva utespelare men bara ett par skor. Nu blir det två par. Grattis.

Elva hallar till. Det är alltså vad som behövs i nuläget.

Om någon tycker att föreningarna gnäller så är det bara inse att de har sin förbannade rätt att skrika ännu mer och ännu högre för detta svek är en enda stor kommunal dokusåpa.

Javisst Schander men det kostar ju en hel del också.
Absolut, men är man beredd att lägga i runda slängar en miljard på en simhall så finns det utrymme för en jävla massa andra prioriteringar.

Se följande enkla tankeexperiment: Du får en miljard kronor som ska investeras i kommunen, vad gör du?

Alla som svarar, jag lägger hela miljarden på en simhall, upp med en hand.

Det har dock majoriteten insett nu och miljardbässängen ”Vågen”, Sveriges dyraste simhall, skrotas. Ett bra beslut. Problemet är att beslutet aldrig skulle ha tagits från första början och man var ändå beredd att lägga en miljard kronor på den nya simhallen. Bara det.

Missförstå mig inte, en simhall måste byggas, det tror jag alla är överens om. Men låt oss lära från Uppsala som byggde en fantastiskt bra multihall för drygt 320 miljoner kronor. Den heter IFU arena och innehåller en plan med läktare för 3 300 åskådare samt ytterligare fyra fullstora planer med läktare till 510 personer till varje plan. Dessutom finns loger och restaurang. Driften sköts genom en allians klubbarna emellan med ett kommunalt driftstöd på cirka tio miljoner kronor om året.

Om du då får frågan, vad vill du helst göra?

  1. En simhall för en miljard.
  2. En simhall för 700 miljoner och en multihall för 300.

Jag tror med lätthet att jag kan representera en stor del av Linköpingsborna när jag säger att de flesta av oss skulle välja alternativ två.

Eller vad sägs om en simhall för 500 miljoner, fortfarande en fin simhall, en multihall för 300 miljoner (fem planer) och en byggnad med ytterligare tre hallar för 200 miljoner.

På så vis får vi en ny simhall samt åtta nya fullstora planer. Något sådant måste till och även där är det fortfarande brist på tre hallar. Men då kan vi lägga till de som är på gång. Trots allt kommer Vasahallen och Kungsberget så småningom. Och då är vi snart hemma.

Problemet är lite mer komplext eftersom man inte kan bygga bort hela behovet i stan. Ta till exempel Ljungsbro som är i stort behov av fler halltider. Det är väldigt mycket idrott i Ljungsbro som har stora problem med halltider, för att nämna en stadsdel (och nej, jag bor inte i Ljungsbro).

Jag har tagit del av siffror eftersom jag undrade varför man inte spelar innebandymatcher på seniornivå i till exempel Ekholmshallen. En fin hall med bra sarg och bra golv. Problemet, den är helt enkelt inte godkänd för matcher på seniornivå. Den är för liten. Hallar som också är för små är till exempel hallarna i Berga och Ryd. För handbollsspel samt innebandymatcher krävs 40 gånger 20 meter och då har vi inte många kvar. Dessutom är handbollen förbjuden i flera hallar på grund av deras användning av klister. Kvar är Lambohov, Sporthallen, Kärna och Folkungahallen. Där ska futsal, handboll, innebandy trängas. Sedan har vi volleybollen som av naturliga skäl kräver takhöjd.

Och för att belysa problemet ytterligare har flera lag tvingats spela hemmamatcher i andra kommuner. Det har Linköping News berättat tidigare. Som till exempel Linköpings två allsvenska lag i innebandy, där båda lagen fick spela sina hemmapremiärer i Norrköpings respektive Mjölby kommun. Snacka om ett fullständigt misslyckande.

Man kan tycka att klubbarna kan träna i de hallar som inte är fullstora i alla fall. Absolut, det görs också men vi snackar bland annat om elitklubbar som alltså inte har rätt förutsättningar.

Tänk om LHC alltid skulle tvingas träna på en rink som är fem meter för kort och två meter för smal. Eller att en hundrameterslöpare bara har en sträcka på 60 meter att träna på.

Tiotusenkronorsfrågan: Varför i hela friden finns det inte en enda politiker som har gjort en fullständig inventering om hur många timmar eller hallar som Linköping ligger efter med?

Först då kan man inse det verkliga problemet.