Mitträcken minskar dödsolyckorna men vägarna slits snabbare.

2+1-vägar räddar liv men slits snabbt

Mötesfria vägar där vägräcken minskar antalet frontalkrockar har minskat dödsolyckorna med 80 procent. Men körbanorna slits snabbt.

VTI (Statens väg- och transportforskningsinstitut) med huvudkontor i Linköping har studerat slitaget på mötesfria vägar där ett mitträcke stoppar frontalkrockar. Ett exempel på dessa vägar är så kallade 2+1-vägar med vajermitträcke. Mitträcken räddar liv men samtidigt slits vägarna hårdare eftersom fordonen kör i samma spår. Det visar en ny studie från VTI.
– Jämförelser har visat att utvecklingen av spårdjup ökade upp till 60 procent på de enfiliga sträckorna av mötesfria vägar. Det blir färre sidoförflyttningar av fordonen, vilket resulterar i slitage och att belastningen koncentreras till smala spår längs med vägsträckan, säger Terence McGarvey, forskningsingenjör på VTI, i en kommentar.

En analys från myndigheten visar att fordonens begränsade utrymme att röra sig i sidled utgör en väsentlig del av problemet. På enfiliga sträckor av 2+1-vägar minskade sidoförflyttning med 24 procent bland lätta motorfordon och 19 procent bland tung trafik. Minskningen för 1+1-vägar är ännu större: 44 procent respektive 39 procent.

– Den accelererade nedbrytningen uppstår på grund av designen. För att minska nedbrytningen behövs en förbättrad design, till exempel breddade mitt- och sidovägrenar som ökar sidoförflyttning av fordon eller modifierade asfaltsblandningar som står emot deformation. Sådana åtgärder kräver dock större initiala investeringsinsatser, säger Terence McGarvey.

Faktorer som filbredd, kantbredd, total bredd mellan vägkanten och den centrala barriären hade alla en viss inverkan på fordonets position och sidoförflyttning.

Beroende på volymen av trafik kan det behövas ökade tekniska krav i omvandlingen från en traditionell väg till mötesfri väg. Användande av undermåliga existerande slitlager kan öka slitaget med 30 procent.

Huvudkontor i Linköping

VTI är en statlig myndighet som bedriver forskning och utveckling kring infrastruktur, trafik och transporter. Myndigheten har omkring 200 medarbetare och finns i Linköping (huvudkontor), Stockholm, Göteborg, Borlänge och Lund.